KOSMISK KASTRERING # 4711 En likkista snickrad inifrån

Med utgångspunkt i Jan Watteus konstsamling har konstnärerna Henrik Ekesiöö och Mikael Goralski gjort ett urval av mestadels döda konstnärer ur samlingen. Dessa konstnärer har sedan sammanförts med samtida levande konstnärer och organiserats enligt dödssynderna i det utvidgade fältet. Denna strikta indelning har sedan övergetts för ett mer organiskt förhållningssätt.

Om utställningen

Under perioden 5 oktober – 23 november visar Norrtälje konsthall utställningen
Kosmisk kastrering # 4711 En likkista snickrad inifrån. Det är en titel som väl tydligt nog fastslår ett tema: livet idag. Möjligtvis når utställningen sin pedagogiska höjdpunkt redan i hissen upp till visningsrummen, för till den kistlika färden har curatorerna Mikael Goralski och Henrik Ekesiöö satt samman en spellista med bland annat en easy listening-version av DEVOs klassiska Mongoloid.
Numret i titeln skvallrar om att det här är en i en serie utställningar, som jag dock bara känner till en handfull av. Kanske ska man förhålla sig till den som till namnet på en tidning, som nu kommer ut med sitt fyratusensjuhundraelfte nummer. I de tidigare numren har verken varit ungefär lika disparata som artiklarnas innehåll i en dagstidning (mer tematisk enhet än i en dagstidning behövs inte i en utställning) vilket då gjorde ett intryck av en av curatorerna eftersträvad notisbaserad psykedelia som fick besökarens hjärna att gå in i konspirationsteori-mood, som väl idag är det folkligaste fritänkandets form. Snart nog började verken skvallra om en dold komplott som nog skulle kunna förklara allting, inte minst samhällets förfall och mänsklighetens misär och komik.
Titeln, med nummer och allt, kan också få en att associera till tidningen En ding ding värld, vars upphovsman Hans Hatwig också är auteuren bakom skräckfilmen Blödaren (1983), som inom ramarna för utställningen kommer att visas på biografen Royal (21/10). Där kommer även konstnärerna Markus Öhrn och Mattias Hellberg att bidra med varsitt verk; den ene ett ljudband som spelas i foajén, den andra med egna biokolor.
Konstnärerna i utställningen faller samtliga inom en av två kategorier: levande eller döda. De senare har hämtats från Jan Watteus enorma och okategoriserade samling (vilken nästan gör honom till något annat än en konstsamlare: en konsthoarder, en konsthamstrare för bättre tider), medan de levande har upptäckts i världen. När jag tittar igenom den enorma listan deltagande konstnärer (ungefär 100 stycken) märker jag att kategoriseringen har en märklig effekt. Här skissas ingen konsthistorisk tidslinje över en viss stil, medium, tema eller hållning.
Tvärtom, tiden stannar. De döda är döda nu, och deras verk är som verk gjorda av en död upphovsman: gengångarverk. Och de levandes vitala yttringar stelnar i verken till dödsmasker, som för evigt håller kvar dem i denna handling. Att liv och död inte är diskreta kategorier framkommer genom att Louise Adelborg, (som innan hon dog 1971, hann designa Rörstrands-klassiker till folket och brodera hakkors kring Jesusbarnet i kosmos mitt ) kategoriseras som levande – vilket möjligtvis är helt i enlighet med hennes spiritistiska praktik,
och helt klart passande för en osalig ande. Denna population av döda själar och osaliga andar, verkliga världsmedborgare, sorteras sida vid sida vidare in i medeltida världsbildskategorier, ungefär som i Dantes Den gudomliga komedi. Dock bara dess första bok, där limbo och Helvetets förgård (”ge upp allt hopp, du som här träder in” ) gestaltas. Någon Skärseld och Paradis finns inte här. Konstnärerna sorteras in under någon av dödssynderna – en sortering
som inte alltid tycks motiverad av innehållet i verken, utan ofta nog kan sätta ett konstnärskap i nytt ljus och föra olika konstnärskap samman i högst oväntad närhet. Vad i hela friden kan Lydia Lunch och Åke Pallarp ha gemensamt, och som fångas av kategorin ’mened’?

Utställningen företräder inte någon speciell sorts konst eller konstnärstyp. Den här likkistan rymmer allt och alla, såväl verk av Picasso som av Petr Davydtchenko, som bland annat har gjort sig känd för ett tre år långt performance då han enbart åt trafikdödade djur. På öppningen är Norrtälje konsthall stolt att kunna bjuda in till hans barbequeperformance vid konsthallen. Missa inte! Vad utställningen inte rymmer är den typ av policy-pushande pedagogik och tvångsmatning
med uppbyggliga buzzwords som i folkmun omtalas som konstvärldens skitnödighet.

I den här utställningen är det ingen som gör sig märkvärdig. Välvillig inkludering av
konsumenter från alla målgrupper vore helt redundant, eftersom vi alla delar samma helvete. Utställningen bidrar med tankar som kan ge besökarna bättre grepp om den miljön, eller få dem att släppa den helt.

Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Medverkande konstnärer

Max Book - Lova Hamilton - Alfredo Jaar - Mark Hampson - Armand Rosander - Eric M. Nilsson - Gunnar Hallström - Leif Eriksson - Ture Sjölander - Joakim Stampe - Pierre Olofsson - Georg Olofsson - Carl Fredrik Reuterswärd
- Gun Key Åberg - Karin Wikström - Ida-Johanna Lundqvist - Petr Davydtchenko - Monica von Rosen - Lotta Melin - Margareta Renberg - Peter Geschwind - Lars Hillersberg - Bo Trankell - Peter Kinny Buster Hollingworth - Stig Sjölund
Mattias Hellberg - Karl Olov Björk - Hans Hermansson - Ida Idaida - Isak Sundström - Marianne Vlaschits - Alfonso del Moral - Alisa Grifo – KIOSK New York - Lennart Rodhe - Björn Stampes - Albert Contreras - Bror Hjorth - Viktor
Rosdahl - Henrik Ekesiöö - Stefan Karrer - Peter Johansson Åke Nordlander - Pug Karlsson - Juri Markkula - Theresa Traore Dahlberg - Josefine Östberg Olsson - Hans Hatwig - Klas Barbrosson - Sigvard Olsson - Lage Lindell - Randi
Fisher - Lars Olof Loeld - Freddie Wadling - Sofia Viol - Mark Frygell - Lars Kleen - Daniel Johnston - Sandra Isacsson - Mikael Goralski - Jiri Geller - Louise Adelborg - Björn Larsson - Ester Cavallin - Lars Vilks - Lars Andersson - Leif Eriksson - Sam Westerholm - Ulf Olsson - Alberto Frigo - Paul McCarthy - Markus Öhrn - Pablo Picasso - Sture Nilsson - Tal R - David Åberg - Thomas Hansson - Sture Nilsson - Lennart Andersson - Ulla Wiggen - Christer Chytraéus - Benedict Drew - Gunnar Hallström - Kanslibyrån - Tova Mozard - Jan Håfström - Birgit Ståhl
Nyberg - Åke Pallarp - Roger Risberg - Sture Johannesson - Karl Grandin - Karl Grandin/A Formal Apology - Joakim Forsgren - Simon Sjöström - Leon Harmon/Ken Knowlton - Gunnar Löberg - Alf Olsson - David Finn - David Engström - Karl Marin - Michael Johansson - Petter Zennström 

Vernissage

Kl. 15.00 invigs utställningen av Helén Hedensjö, konsthallschef tillsammans med
curatorerna Henrik Ekesiöö och Mikael Goralski.

Visningar och program

Visningar i utställningen sker på följande onsdagar kl.12:15
16/10, 30/10, 13/11.

Visningar i utställningen sker också på följande lördagar kl.12:15
12/10, 19/10, 26/10, 9/11, 16/11, 23/11. 

Vid två tillfällen kommer en av utställningens curatorer att visa utställningen. Onsdag 16/10 samt lördag 16/11 kl. 12:15

Alla visningar ingår i entréavgiften.

Filmvisning: Blödaren

Måndag 21 oktober kl.18.15 - 20.30

Om curatornena bakom utställningen

• Mikael Goralski, född 1962. Bor och arbetar i Sundbyberg. Projektstudier inom digitala media, Kungl. Konsthögskolan Stockholm.
• Henrik Ekesiöö, född 1984. Bor och arbetar i Stockholm. Studerade vid
  Konstakademien i Umeå 2005–2010.