Tornedalingar

Alla kallar sig inte tornedalingar, de som bor i Kiruna och Gällivare är mer benägna att se sig som Malmfältsbor och andra känner sig mer hemma med termer som lantalaiset eller kväner.

1809, efter kriget mellan Finland och Ryssland, delades området kring Torneälven, Muonio- och Könkämäälvar upp i två delar. Den västra sidan blev svenskt området och den östra finskt, fast egentligen ryskt eftersom Finland tillhörde Ryssland då.

Begreppet tornedaling används för ett beteckna både en regional och en kulturell identitet. Även utflyttade kallar sig tornedalingar. Man behöver inte kunna språket för att vara tornedaling.

Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset, STR-T bildades 1981 och är en organisation som arbetar för bevarandet av Tornedalens kultur och språk.

Meänkieli

Meänkieli är ett av de minoritetsspråk som under lång tid i Sverige hade låg status och därmed nästan höll på att försvinna. Under 1970-talet började det successivt i Sverige växa fram en förståelse för kulturell mångfald och därmed även för minoriteters rättigheter till sitt språk och sin kultur.

År 1999 fick tornedalsfinskan status som ett eget språk i Sverige med det officiella namnet meänkieli. Det finns olika uppgifter om hur många som idag talar meänkieli. Enligt Svenska Tornedalingars Riksförbund, STR-T, handlar det om uppskattningsvis 70 000 personer som talar eller förstår meänkieli helt eller delvis.

Den största koncentrationen av meänkieli-talande finns i Tornedalen och Malmfälten. Men på grund av en stor utflyttning från Tornedalen under 1950-talet finns det också större grupper som har en koppling till språket i till exempel Stockholm, Umeå och Luleå.