Visit Norrtälje
Kontakt
Ekologiskt särskilt känsliga områden
Ekologiskt särskilt känsliga områden (3 kap 3 § miljöbalken) är områden som har ekologiska funktioner som är särskilt känsliga för störningar och ingrepp.
Ekologiskt särskilt känsliga områden kan vara av olika karaktär beroende på vilken ekologisk funktion de har; områden som är hårt belastade av miljöföroreningar, områden med instabila produktionsförhållanden och ogynnsamma återväxtförutsättningar, områden som inrymmer växt- och djurarter som är rödlistade eller områden som har särskilda ekologiska värden. Områdena är i första hand utpekade utifrån naturmiljöns känslighet. Ekologiskt särskilt känsliga områden sammanfaller till viss del med områden som har höga naturvärden, skyddade områden, de fyra utpekade stora opåverkade områdena och vattenförekomster. På hänsynskarta markeras de områden som idag är kända och har kunnat avgränsas geografiskt. Kartskiktet är därmed inte heltäckande.
Vatten- och markområden som är belastade av näringsämnen och/eller miljöföroreningar:
- Sjöar och vattendrag med av vattenmyndigheten fastställd miljökvalitetsnorm
- Havsområden, havsvikar, havssund, stora farleder och hamnområden med höga halter av fosfor och kväve, begränsad vattenomsättning, höga metallhalter i bottensediment eller syrebrist i djupområden.
- Markområden med avloppsutsläpp från oreglerad bebyggelse som blivit så betydande att en fortsatt exploatering kan äventyra vattenförsörjning och eventuellt medföra olägenhet för människors hälsa. Även områden vars grundvatten påverkas av industri, avfallsanläggningar, bergtäkter eller liknande.
Områden som inrymmer växt- och djurarter som är rödlistade:
- Mark- och vattenområden som hyser rödlistade växter och djur, såsom kalkrika marker, hög andel lövträd och orörda gamla skogar med död ved.
Områden som har särskilda ekologiska värden:
- Nyckelbiotoper
- Häcknings-, rast- och övervintringsområden för sjöfågel, såsom sjöar och skärgårdsvikar och -fjärdar
- Lek- och uppväxtområden för fisk i skärgården
- Övervintringslokaler för fladdermöss
- Kustvattendrag som mynnar i havet och deras mynningsområden
- Slåtterängar och naturbetesmarker
- Våtmarker såsom mossar, kärr, rikkärr, sumpskogar, fuktängar och strandängar
Ställningstaganden om ekologiskt särskilt känsliga områden
Ekologiskt särskilt känsliga mark- och vattenområden ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön vid planering, lovgivning/ tillståndsgivning och förvaltning.
Vid planläggning, lovgivning och inför exploatering av områden som innehåller lämpliga livsmiljöer för skyddade arter behöver det säkerställas att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus inte påverkas negativt och att artens kontinuerliga ekologiska funktion säkerställs.
Kommunens vattenförekomster ska nå god status. Mark- och vattenanvändning får inte bidra till att försämra statusen i vattenförekomsterna. All planering ska utgå från vattenförekomstens status och förutsättningar för att uppnå god status.