Våtmarker

Våtmark kan innefatta mossar, kärr, sumpskogar, fuktängar, strandängar mm. Rikkärr är en hotad biotop som hyser många specialiserade och hotade arter. En stor andel av rikkärren i Stockholms län påträffas i Norrtälje kommun, vilket beror på markens höga halt av kalk till följd av glaciala avlagringar. Sumpskogar eller våtmarksskog är skog som står på fuktig mark. Sumpskogar har ofta äldre eller senvuxna träd. Den fuktiga miljön tillsammans med förekomst av död ved skapar förutsättningar för rik flora och fauna.

Ett nätverk av våtmarker ökar spridningsmöjligheterna för arter och är ett viktigt inslag i de gröna och blåa strukturerna. Våtmarker bidrar också med många andra ekosystemstjänster. De har en renade funktion i dagvattenanläggningar, sänker temperatur i stadsmiljöer och ger värden för rekreation. Våtmarker håller kvar vatten i landskapet, balanserar vattenflödet och bromsar upp vattnet vid höga flöden. Detta motverkar bland annat torka och översvämningar. Våtmarker bidrar även till att minska växthusgaser genom att de kan bilda torv och därigenom fungera som näringsfällor och kolsänkor.

Inventerade våtmarker, sumpskogar samt våtmarker upptagna i den nationella myrskyddsplanen redovisas i hänsynskartorna. Det kan finnas ytterligare våtmarker som inte är inventerade och därmed saknas i kartunderlaget.

Ställningstagande om våtmarker

Sumpskogar och våtmarker ska bevaras och restaureras vid planering och byggande. En skyddszon (kantzon) ska lämnas för att inte påverka hydrologin. Vattnets flöden och beskuggningen av marken ska beaktas. Våtmarker ska inte exploateras, dikas eller vattenregleras. Om möjligt ska nya våtmarker anläggas.

Våtmarker ska ses som en resurs som bidrar till biologisk mångfald, landskapets vattenhållande och vattenfördröjande egenskaper samt som kolsänka.

Våtmarker som finns upptagna i den nationella myrskyddsplanen ska särskilt utredas för områdesskydd. Arbetet bör ske i samverkan med Länsstyrelsen.