Förorenade områden

De flesta av de förorenade områdena är relaterade till den före detta gruvindustrin men flera kan också härledas till tidigare och pågående verksamhet av massa och pappersindustri, träimpregnering, samt järn-, stål- och manufaktur, plantskolor, ytbehandling av metaller och förorenade sediment. Förorenade markområden till följd av tidigare miljöfarlig verksamhet kan utgöra en risk både för människor och för miljön. Typiska ämnen i förorenade områden är dioxiner, bekämpningsmedel, oljebaserade produkter, lösningsmedel och tungmetaller. En del ämnen blir kvar i markens ytskikt medan andra lakas ut till sjöar och vattendrag. Förorenade områden redovisas i hänsynskartorna.

I Stockholms län finns cirka 11 700 identifierade förorenade områden, varav 830 i Norrtälje kommun. Tillsynsansvaret för dessa objekt är fördelat på Länsstyrelsen i Stockholms län, Norrtälje kommun och Försvarsinspektören för hälsa- och miljö (FIHM). Norrtälje kommun har tillsynsansvar för 779 objekt. Av dessa tillsynsobjekt är 92 stycken inventerade och riskklassade, övriga 687 förekomster är enbart identifierade och branschklassade (BKL) vilket innebär att det inte finns lika mycket information om objekten och att risken endast bedömts översiktligt utifrån bransch. Av de objekt som är riskklassade har Norrtälje kommun 12 förekomster av objekt med riskklass 1 (mycket stor risk för människors hälsa och miljön) och 35 förekomster av objekt med riskklass 2 (stor risk för människors hälsa och miljön).

Kommunen arbetar med potentiellt förorenade områden antingen i form av egeninitierade eller händelsestyrda aktiviteter. Egeninitierade aktiviteter innebär att kommunen riskklassificerar objekt, utreder ansvar för objekt, utför undersökningar om objekt och hanterar åtgärder för objekt. Händelsestyrda aktiviteter är bland annat anmälan om avhjälpandeåtgärd av förorenade områden, framtagande av detaljplaner och tillsynsinsatser vid grävarbeten som påverkar förorenade områden. De egeninitierade aktiviteterna fokuseras till de objekt med störst risk för människors hälsa och miljön, objekt med riskklass 1 och 2. Målsättning för arbetet är att vid år 2050 har alla områden med mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön blivit åtgärdade, det vill säga områden i riskklass 1 och 2. Kommunen har en handlingsplan för förorenade områden som vägleder arbetet. En förändrad markanvändning kan göra att föroreningarna exponera och sprids, vilket i sin tur kan leda till ökade risker. Inom ramen för arbetet med nya eller ändrade detaljplaner behöver därför frågan om eventuella markföroreningar utredas. Om det finns misstanke om att mark, grundvatten och/eller dricksvatten kan vara förorenade görs miljötekniska markundersökningar under planprocessen och föroreningssituationen bedöms. Innan startbesked för ny eller ändrad markanvändning tillåts inom planområdet ska området efterbehandlas om det finns ett sådant behov.

Exploatering av tidigare förorenad mark förutsätter att marken saneras. Många åtgärder med så kallade ”in situ”-metoder är kostsamma och därför väljs ofta så kallad ”schaktsanering”; De förorenade massorna schaktas bort och läggs på deponi. Att ställa krav på att efterbehandla förorenad mark ”in situ” skulle vara en positiv utveckling men kan öka exploateringskostnaderna. Vissa in situ-metoder är också energikrävande och kan förutsätta användning av kemikalier. Lämplig metod behöver därför avgöras i varje enskilt fall.