Skärgård

Bebyggelse finns utspridd över nästan hela skärgården där de flesta fastboende har bott i inner- och mellanskärgården medan ytterskärgården använts för vår- och höstfiske. Topografin har varit avgörande för bebyggelsens utformning och placering. Sjöbodarna är representativa.

Skärgården omfattas av riksintresse för det rörliga friluftslivet och högexploaterad kust (4 kap. miljöbalken). Befintliga tätorter och det lokala näringslivet ska kunna utvecklas. Övrig sammanhängande bebyggelse i skärgården kan varsamt kompletteras och utvecklas utan att påtagligt skada riksintressenas värden. I första hand genom komplettering inom befintlig bebyggelse, men i viss mån även genom att utöka det bebyggda området.

Exploatering och andra ingrepp som inte rör utveckling av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet ska prövas gentemot påverkan på natur- och kulturmiljövärden för att undvika påtaglig skada. Turismens och det rörliga friluftslivets intressen ska särskilt beaktas. Även den kumulativa effekten ska beaktas vilket innebär en restriktiv hållning även för mindre ingrepp i naturområden. Tillgång på dricksvatten och förutsättningar att anordna en hållbar VA-lösning ska alltid säkerställas. Detta innebär en begränsande faktor för ny bebyggelse i skärgården. Läs mer i kapitlet Riksintressen.

Ny bebyggelse ska ta hänsyn till skärgårdens bebyggelsemönster och andra kulturvärden. Nya byggnader bör placeras i luckor eller i nära anslutning till befintlig bebyggelse. Vid ny exploatering i anslutning till hamnlägen och bodar bör nya byggnader underordna sig platsen och följa gavelbodarnas formspråk. Obebodda öar ska inte bebyggas. Ytterskärgårdens karaktär av ostört natur- och kulturlandskap ska behållas. Skärgården är ett stort turistmål där många av de värdefulla kulturmiljöerna utgör kärnan av besöksnäringen. Det finns en risk att känsliga miljöer slits och i värsta fall förstörs. Det är viktigt med en långsiktigt hållbar besöksnäring ur både ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt perspektiv.