Avgränsningar för grönstrukturstrategin

Kommunal och privat mark

Grönstrukturen kan delas in i faktisk och formell grönstruktur. Den formella grönstrukturen är den grönstruktur som finns på den mark som kommunen äger. Den mark som kommunen äger kan kommunen också fastställa markanvändning och skötsel för. Den marken är också tillgänglig för alla. Grönstruktur finns också på privat mark. Till exempel är villaträdgårdar och kyrkogårdar en slags grönstruktur. Denna grönstruktur kan kommunen endast ge rekommendationer för och kommunen rekommenderar att även privata markägare tar hänsyn till stadens grönstruktur. Lägger man samman den formella grönstrukturen tillsammans med den privata grönstrukturen bildas den faktiska grönstrukturen. En fågel eller en hare bryr sig inte om vem som äger marken och ser inte fastighetsgränserna utan utnyttjar grönstrukturen som den faktiskt ser ut. Den privata grönstrukturen kan därför ses som en resurs för att stärka den formella grönstrukturen. Villaträdgårdar och kyrkogårdar kan därför bidra till stadens gröna stråk och är mycket viktiga att ha i åtanke när man planerar stadens grönstruktur.

Geografisk avgränsning

Den geografiska avgränsningen för grönstrukturstrategin följer inte den befintliga tätortsgränsen som är betydligt mindre än strategins avgränsning. Anledningen till att den befintliga tätortsgränsen inte följs är för att strategin ska vara långsiktig och på sikt kan tätortsgränsen komma att flyttas. Var begränsningslinjen är dragen bygger på stor del på kommunalägd mark och befintliga exploateringsprojektområden. Avgränsningen beslutades under workshopen där politiker och tjänstemän deltog. Den geografiska avgränsningen visas i karta 1.

Områden som inte behandlas i strategin

Grönstrukturstrategin hanterar inte följande områden: trygghetsaspekten, exploateringsförslag, nya dagvattenlösningar, fornminnen, skötselplaner och vattenmiljöer. Det har inte gjorts några djupare inventeringar av arter och miljöer, däremot har befintligt underlagsmaterial som kommunen har haft tillgång till använts och fältbesök gjorts i områden där tidigare kunskap varit bristfällig. De grönområden som har beskrivits i strategin har inte rangordnats eller klassificerats. 

Grönområden har i denna strategi inte markerats ut på åkermark. Anledningen till det är att åkermark i första hand har som syfte att producera livsmedel och foder. En åkermark är heller inte tillgänglig på samma sätt som till exempel en skogsbacke eller en park avseende rekreation. Enligt allemansrätten är det inte tillåtet att beträda åkermark under de delar av året som gröda kan skadas. Dock erbjuder åkermarken en mångfald av miljöer där många arter trivs. Åkerbryn, dikeskanter och kantzoner bildar gynnsamma miljöer där insekter, fjärilar, fåglar och vilt frodas. Även små fragment av dessa miljöer är viktiga för att olika områden ska ha kontakt med varandra. De bildar tillsammans bryggor genom landskapet där insekter och djur kan röra sig och ha kontakt för genetiskt utbyte som är viktigt för arternas överlevnad. I kanten på åkern, på åkerholmar och skogsbryn finns ytor där solen värmer tidigt och som uppskattas av många arter. Här trivs också flera av de växter som ger pollen och nektar till vilda bin, fjärilar och humlor. Åkermarken fyller därför viktiga funktioner både som livsmiljöer och som grönstruktur.