Praktplantering

Rödbladigt silverax (Actaea ramosa ’Brunette’)

Rödbladigt silverax är en perenn med ståtlig och livfull karaktär. Den klarar sig både på egen hand och tillsammans med andra perenner. Detta är en mörkbladig sort och just ’Brunette’ är den mörkaste av alla med purpurbruna blad och knoppar som sitter i täta ax. Bladen växer tätt och kraftfullt och har tack vare markerade nerver en spännande struktur. Under september skjuter stadiga stjälkar upp från bladverket och i toppen av dessa utvecklas blomaxen. Blommorna är i början av säsongen ljust rosa men övergår sedan till en mer gräddvit-vit ton. Blommorna doftar gott och liknas vid doften av slumtronschersmin. Blomningen håller i tills frosten kommer och sedan pryder blomställningarna rabatten med sina vintersiluetter.

Anemone hybrida ’Honorine Jobert’

Just denna sort av höstanemon upptäcktes år 1858 i Verdun i Frankrike. Det var bankiren Jobert som hittade en muterad, vitblommande sort som han tog tillvara på. Han döpte den till Honorine efter sin dotter. I Sverige har den funnits att köpa sedan 1871 – en riktig klassiker med andra ord. Höstanemonen blommar, precis som namnet antyder, sent på sommaren och långt in på hösten. Sorten trivs i sol-halvskugga där de vita, nästan glänsande blommorna lyser upp i rabatten med sina rent vita blomblad. Höstanemonens blad är handflikiga och djupt gröna vilket står i fin kontrast till blomman. Blomstänglarna blir cirka 70 cm höga och de torkade fröställningarna är vackra i planteringen genom hela vintern.

Echinacea purpurea ’Magnus’

Röd solhatt är en av sensommarens förnämsta perenner. Just sorten ’Magnus’ har sitt ursprung i skånska Påarp, där trädgårdsmästaren Magnus B Nilsson på plantskolan Landsbergs perenner förädlat sorten under 10 år. Med sin sköna blomning från juli-september lockar den rikligt med fjärilar och bin. Blommorna är stora, cirka 12 cm och de bärs upp av en kraftig stjälk som blir cirka en meter hög. Mittpartiet skimrar i en kopparbrun nyans medan ”hattens” sammetslena brätte är matt rödvioletta vilket är en sällsynt vacker kombination. Ursprungligen kommer röd solhatt från den amerikanska prärien och den är således en sol och värmeälskare av rang. Solhatten är inte bara en vacker perenn utan också ett godkänt naturläkemedel. Idag används saft som pressas ur växtens färska, ovanjordiska delar, för att lindra förkylningssymtom.

Echinops bannaticus ’Veitch blue’

Blå bolltistel påminner, som namnet antyder, om en tistel. Med sitt silvergråa bladverk och de bollformade lysande stålblåa blommorna sticker den ut i rabatten. Blommorna svävar högt upp i planteringar på stjälkar som är cirka en meter höga. Blommorna lockar mängder av humlor och bin och de går även mycket bra att torka. Fröställningarna är inte bara vackra om de får stå kvar i rabatten, utan fungerar även som matförråd för fåglar på vintern. Det är en långlivad och trofast perenn som självsår sig med frön. Den är tålig – klarar torka, vind, hetta och starkt solljus och den är dessutom lättskött. Släktnamnet Echinops kommer av grekiskans ekhinos, igelkott, och ops, utseende.

Gul Lejonsvans (Phlomis russeliana)

Släktet Phlomis härstammar från Turkiet, Syrien och Nordafrika där de växer i klippiga bergstrakter. Det är stadig och upprätt perenn som blir cirka 80 cm hög. De ljusgula blommorna sitter i kransform längs den håriga stjälken i flera våningar, vilket ger ett speciellt utseende. Den kan växa och få upp till 4–5 nivåer. Blommorna påminner i formen om plister – en nära släkting. Bladen som sitter längst ner är hjärtformade och de blir sedan smalare och mer lansettlika ju närmre toppen de sitter. Blomningen sker under sensommaren, juli-augusti och älskas av fjärilar och bin. Överblommade stänglar ger en vacker vintersilhuett. En ytterligare kvalitet är att det är en vintergrön perenn (bladen). Lejonsvans är en robust och upprättväxande perenn som står stadigt i perennrabatten.

Salvia nemorosa ’Caradonna’

För drygt 20 år sedan rådde närmast en stäppsalviahysteri, mycket tack vare Piet Oudolf (känd trädgårdsarkitekt som är känd för sitt fokus på växternas former, strukturer och naturliga harmoni) som hade den som en av sina favoritväxter. Det är en torktålig och lättodlad perenn med kvaliteter under lång period som gör sig vacker i stora sjok, så det är inte så konstigt. Stäppsalvian lyser som skimrande smycken i trädgården och älskas av både fjärilar och bin. Denna stäppsalvia har ett smalt, upprätt växtsätt. Sorten får långa, mörkt violetta blomax på höga, purpurfärgade stänglar. Stäppsalvian är, precis som det låter, en stäppväxt och det säger allt om var den utvecklas bäst – i soliga och varma lägen på väldränerade jordar. Det är en tuvbildande perenn som vissnar ner helt på vintern. Fröställningarna kan stå kvar som vinterståndare och skänker på så vis en viss kvalitet till vinterrabatten. Sorten ’Caradonna’ blir cirka 60 cm hög.

Violruta (Thalictrum delavayi ’Splendid’)

Ursprungligen växer den på alpina ängar, bland busksnår i sydvästra Kina, i det mytomspunna Yunnan-distriktet där många fantastiska växter har sitt ursprung. Violrutan är en vacker och skir perenn. Det är en riktig höjdare – på tunna stänglar som ofta blir cirka 120–150 cm höga kommer det mängder av blålila blommor. Med tanke på höjden fungerar den bäst att samplantera med andra växter som den kan stödja sig mot. Bladverket är finflikigt och liknar aklejans blad och det förstärker det generellt gracila växtsättet. I juli-augusti blommar violrutan med yviga, nickande blommor i olika rödvioletta nyanser.