Lindholmens naturreservat

Naturreservatet är på cirka 4 hektar och ligger strax öster om Norrtälje stad. Reservatet bildades i syfte att gynna ekarna och de naturvärden som är knutna till eken som art och ekbacken som naturtyp. Området är en berg- och moränkulle bevuxen med lövträd, där de dominerande trädslagen är ek, asp och hassel. Lindholmens rika flora och rika fågelliv lockar till sig många besökare.

Historisk markanvändning

Under 1600- och 1700-talet var området, till skillnad från idag, helt fritt från skog och användes på den tiden som slåtteräng. Först i slutet av 1700-talet slog de första ekarna rot. Ängsbruket upphörde en bit in på 1900-talet och området blev istället betesmark och har använts som detta fram till idag.

Vacker vårflora och ljuv fågelsång

Lindholmen kännetecknas av sin rika vårflora. På våren täcks marken av vitsippor, det är under denna period som området är som vackrast. På våren växer även blåsippa, nunneört, liljekonvalj, vätteros och lungört i området. På sensommaren blommar lundväxter såsom tandrot, hässleklocka, spenört och storrams. I den sydvästra delen av reservatet är det lite öppnare, där återfinns ett flertal arter som är vanliga i ogödslade ängsmarker och hagmarker. Här trivs den sällsynta orkidén Adam och Eva, men även brudbröd och darrgräs. Lindholmen har ett rikt fågelliv. Här hörs många fågelarter sjunga från träden. Har man tur kan man få se stenknäcken som är en gulvit fink med mycket kraftig näbb.

Regelbunden skötsel

Lindholmen sköts regelbundet med röjning av bland annat hasselbuskar och sly. Mitt på kullen där det är som mest bevuxet, har man lämnat plats för skuggväxter och låtit växter och träd växa relativt fritt. Längre ner mot strandkanten är det utglesat bland träden för att få ett intryck av ängsmark och betesmark. I den sydvästra delen av reservatet finns det en strandäng. Under vissa perioder av året går det betesdjur i reservatet. Betet är viktigt för att bevara den forna ängsfloran.